KEYNOTE:
28.08.2018 12:30:00 28.08.2018 13:15:00
I huvudet på en normalstörd!
I huvudet på en normalstörd! Att bli sedd, behövd och tagen i anspråk. - För att växa måste man bli sedd och uppskattad för den man är - Med glädje, engagemang och rätt anpassad uppmuntran kan varje människa utvecklas - Mångfald och samarbete mellan olika grupper berikar allas tillvaro Trots massivt motstånd från omgivningen startade Pär Johansson 1996 Glada Hudikteatern, en teatergrupp där utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare agerar sida vid sida. Resan har kantats av en mängd mentala omställningar - hos grundaren, hos de medverkande och inte minst hos omgivningen. Pärs fulla övertygelse är att om man i skolan möter killar och tjejer med Downs syndrom så får man inte fördomar mot utvecklingsstörda, har man en fröken från ett annat land så blir man inte så lätt rasist. Barn som växer upp så lär aldrig någonsin ifrågasätta människovärdet, det som säger att vi alla är lika betydelsefulla, oavsett kön, hudfärg eller intelligens. Just det har varit en stor drivkraft för teatern: att bryta barriärer mellan människor och få rädsla och fördomar att övergå i vänskap och förståelse. Pär drivs av en stark passion för det han gör, en del skulle kalla det galenskap. Efter en dryg timme med både skratt och gråt får vi ett kvitto på vad som kan ske om man tänjer på gränserna, trotsar fördomar, tror på människor och ger dem en chans att utvecklas.
Pär Johansson
Founder
Glada Hudikteatern, Sweden
I huvudet på en normalstörd! Att bli sedd, behövd och tagen i anspråk. - För att växa måste man bli sedd och uppskattad för den man är - Med glädje, engagemang och rätt anpassad uppmuntran kan varje människa utvecklas - Mångfald och samarbete mellan olika grupper berikar allas tillvaro Trots massivt motstånd från omgivningen startade Pär Johansson 1996 Glada Hudikteatern, en teatergrupp där utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare agerar sida vid sida. Resan har kantats av en mängd mentala omställningar - hos grundaren, hos de medverkande och inte minst hos omgivningen. Pärs fulla övertygelse är att om man i skolan möter killar och tjejer med Downs syndrom så får man inte fördomar mot utvecklingsstörda, har man en fröken från ett annat land så blir man inte så lätt rasist. Barn som växer upp så lär aldrig någonsin ifrågasätta människovärdet, det som säger att vi alla är lika betydelsefulla, oavsett kön, hudfärg eller intelligens. Just det har varit en stor drivkraft för teatern: att bryta barriärer mellan människor och få rädsla och fördomar att övergå i vänskap och förståelse. Pär drivs av en stark passion för det han gör, en del skulle kalla det galenskap. Efter en dryg timme med både skratt och gråt får vi ett kvitto på vad som kan ske om man tänjer på gränserna, trotsar fördomar, tror på människor och ger dem en chans att utvecklas.